Ta aldrig allt föregivet.
Det är inte alltid så självklart att bli gravid,att ha friska barn.
Det är inte alltid så självklart att man ska kunna gå i skolan eller jobba fulla timmar som en frisk person. Är du sjuk uppskattar och gläds du åt en enda dag.
Se aldrig ner på en person som inte är kapabel till detta!

Jag var gravid. Jag hade min pojkvän och vi var båda överens om att detta barn skulle vi ha. Vi var unga,särskilt jag. Men han med ett barn sen tidigare.
Allting gick bra tills vecka 12. Missfall, blod, tårar.
Alla visste att jag var gravid, hur skulle jag nu säga att jag inte längre va det?
Vad gick fel?! Alla har ju runda magen och nio månaders glädje?!

Jag visste inte vad som var fel.
Jag visste bara att jag jämt hade problem. Tarmar som krånglade, buksmärta, en menstruation fylld med extrem smärta! Senare cystor och allt ni kan tänka er.
Att jag var hemma för att jag hade mens var ju hur löjligt som helst och jag fick veta att jag trodde jag var så märkvärdig och enda personen i hela världen med mens!
Läkarna viftade ständigt bort mig och jag hade oturen att jag var så ung!
När man e så ung e det lättare att säga "du växer ifrån det"...."det blir bättre".
Blev till och med iväg skickad till BUP då dom trodde att det var psykiskt!!

För två år sedan fick jag min diagnos. Då hade jag fått missfall för andra gången och var helt förstörd.
Idag vet jag att det var Endometrios!

Jag fick höra av en så kallad vän (som jag inte har kontakt med idag), att hon blev glad när hon tittade på sig själv och mitt liv och att hon lyckats få en frisk son medan jag lever med detta.
Tillslut fick jag även höra att jag är onormal, alla andra får ju barn...
Och det var rätt åt mig och jag förtjänade inte att få bli mamma.....
Fruktansvärda slag i magen!

Allt jag vill är att få bli mamma men jag möter hela tiden motgångar, och allt omgivningen gör är att sänka mig.
Antingen medvetet eller omedvetet.
Jag e 20 år därför tar ingen mig på allvar.
"Sluta att tänka på det. Det kan du oroa dig för när du e 30 och ska ha barn".

När jag är 30 år är jag förmodligen helt steril...
Och inom två år SKA jag ha barn.
Jag är lika vuxen nu som om tio år. Min sjukdom finns här lika mycket nu.
Min längtan efter bebis är Här och Nu!
Om tio år bor jag i hus ute på landet med mina små knoddar!
Jag är stark idag och idag ger jag mig fan på att klara detta!!

Men imorgon är jag kanske skör och håller på att tappa hoppet.
Och det är så det är.
Man har sina bättre och sämre dagar!
Dom är tillräckliga... Då behöver inte idiotiska kommentarer fällas.

Det e inte självklart att bli mamma.
Tänk två gånger innan ni talar högt.
Du kan ha förstört mer än du tror med små snabba ord.

Jag har drabbats av en enorm trötthet jag inte vet var jag ska göra av samt magsmärta!
Men du din vidriga Endometrios ska inte hindra mig...för ut ska jag ikväll på vår runda.

Är bara väldigt jobbigt just nu med allt.
För ett par nätter sedan fick jag en panikångest attack från helvetet och skrämde Markus.
Som tur var skulle jag på möte hos min tillfälliga överläkare på morgonen.
Fick då lugnande jag skulle ta vid behov.
Just nu tar jag det varje kväll för att kunna sova.
Den hjälper mig både för att slappna av och somna och att inte få paniken igen.
För en gång skull en medicin som faktiskt hjälper! Jag ligger utslagen i soffan och Markus får väcka mig för att byta till sängen,haha.
Innan har det alltid varit tvärtom!;)

Jag hoppas att resten av medicinerna och därmed sjukdomarna ska bli bra!
I augusti börjar jag ju jobba (praktik) på hotell. Upp halv sex varje morgon och börja 07.00...för att klara det måste man må bra! I alla fall bättre.
Jag är medveten om att jag lever med två livslånga sjukdomar, men det betyder ju inte att det inte kan bli bättre.
Endometriosen har jag haft diagnos på i exakt 2 år nu snart, och det enda framsteg jag gjort är att jag känt mig otroligt bra i två-tre månader, sen rasade vardagen igen!
Kanske blir nästa behandling min vändning?
Vill inget hellre än att bli mamma inom snar framtid!
Även där är det skit viktigt att min bipolaritet styrs upp. Åh! Allt går hand i hand.
Skit.

Jag och Markus är i full gång med att motionera och äta rätt. Jag behöver både gå ner i vikt och sedan kommer det att underlätta min endometrios.
Så i förrigår tog vi en Powerwalk tillsammans på 2 timmar ;) har fortfarande träningsvärk haha. Just nu är det varannan dag vi gör det. Så ikväll ska vi alltså ut igen.:)

Min fina Markus tog mig till en affär i Helsingborg för att få rätt skor. Dom kollade mig på ett band hur jag gick och sedan fick jag rätt skor därefter. Och han köpte dom till mig!
Är evight tacksam för de.:)
Så nu kör vi!!

Lägger upp en bild på maten som vi åt igår!

Champinjon och Köttfärsgratäng enligt LCHF. Sjukt god!!

Äntligen är Appen för iPhone ute!:)
Nu blir det mycket mer bloggande för mig kan jag tala om.:)
Funkar väldigt bra att skriva härifrån med!
Tummen upp!:)