Hej!

Just nu är det verkligen skit.

Jag har börjat få enorma kramper i min mage och jag känner ju så väl igen smärtorna... Jäkla Endometrios!

Skulle ringa till min Ungdomsmottagning idag där min gynekolog sitter. Jo tjena... På grund av att receptionisten är sjuk kunde man inte prata med NÅGON ALLS! Vad är det liksom?! Jag var tvungen att prata med någon och så går det inte. Dom ska va kontaktbara varje dag?! Snacka om underbemmanat!

Nåja.

Väntar fortfarande på att den där jävla iPhone appen till bloggplatsen ska komma, det kommer underlätta allt.

Någon som vet när den tänkt komma?!

Hm nåja.

Ville nog mest uppdatera lite snabbt bara.

Kommit på mig själv att ha varit (hypo) manisk några gånger, snabbväxlande (blandepisod) ett tag nu. Alltså ibland är detta ingenting jag tänker på mitt i alltihopa. Men det stämmer.

Alla mina planer ligger och dammar just nu.

Stackars mormor, fick henne att köra hit med sin symaskin eftersom att jag fick för mig att sy kläder (höhö), men nu vet jag inte vad jag ska göra med den. Jag har väl aldrig gillat att sy?!

Suck.

Och nu är alla bara irriterade på mig på grund av min depression och att jag är så orkerslös.

Sömnen är kass och ångesten kommer titt som tätt. Men detta kan såklart inte respekteras.

Och ni jäääkla......Gestalter. Försvinn!

Time to say Hello to my boyfriend.

Han kom nyss hem. Mys!

Bara så ni vet, så har jag äntligen öppnat mitt sparkonto och börjat spara inför min och killens resa till New York i April!:D

Hejsan.

Nu är Påsklovet slut och vardagen drar igång igen. Med tanke på mitt lilla psyke vet ni att det är väldigt svårt för mig att komma igång och återgå till det normala igen. Att min Endometrios förmodligen blivit värre och min behandling inte hjälper mig förvärrar detta. Magen smärtar, jag får mellanblödningar, jag får ont i underlivet och så vidare. Min Lamotrigin för min Bipolaritet hjälper heller förmodligen inte. Jag hade en kort uppåt period för ett tag sedan, kort... ? jag brukar ha längre än vad jag hade. Men sedan var vi tillbaka i depressionen. I depressionen började jag bli ilsken mot min pojkvän och alla andra, trött på mitt liv och ville inte leva längre. Bara grät och grät många gånger, och svartsjukan var enorm. Min pojkvän kunde och kan inte ens kommentera en snygg tjej på tvn, som är från Hollywood och han omöjligt kommer träffa.

Har jag varit sån här innan?

Nej, jag har verkligen inte varit sådan förut. Och jag vet inte varför jag har börjat med detta nu.

Idag blir det psyk för att träffa överläkaren, där jag ska prata om detta, och nu ska jag ha lektion.

Ciao.

Jarå! idag fyller jag 20 år!:D

Hurraaaa för mig!

Dålig uppdatering jag vet...

Det som har hänt är att jag flyttat till min pappa, eftersom att mamma gav upp hoppet om mig tillslut.... Så det har varit sjukt mycket med flytt!

I måndags flyttade Tino hem till min tjejkompis & hennes son. Helt knäckt... min lille kattbebis! Kommer aldrig förlåta min mamma för detta....

Nu har jag precis börjat komma igång och blivit helt färdig i sovrummet hos pappa. Alla möbler är i ordning, och Markus köpte till och med två nya bokhyllor till mig. Puss på han. :*

Nu sitter jag i skolan och det är sista dagen! Sedan är det LOV! fyfan vad skönt.....dra åt helvete school. :o

Igår var jag även på psyk och ja, det gick som det gick. Ska byta psyktant i nästa vecka. Jag gillar inte det! Jag gillar inte att "börja om" igen.. va fan. Kan dom inte bara hålla sig till en? Man skapar förtroende, sen springer dom iväg, och in kommer en ny. PRECIS som i mitt liv... :/

Mitt humör är åt helvete, jag är så sjukt ilsken på allt & alla. Lärare, föräldrar, pojkvän osv osv! Är det medicinerna tro? Nu har jag haft Lamotrigin 200mg i en vecka. Innan var det betydligt mindre. Jag är dessutom sinnessjukt trött hela tiden. Kommit försent till skolan varje morgon hela denna veckan, och det har varit skit jobbigt. Kan inte hålla mig vaken en hel dag, utan måste sova 1-2 timmar mitt på dagen!! Skulle kunna sova hur länge som helst!

I eftermiddag åker jag till min bästa tjejkompis! Då får jag även träffa min lille Tino!!!:*<3<3

Bloggen går segt nu när jag håller på att flytta till pappa.

Jag kommer att återkomma snart!

Jag tror jag börjar bli sjuk! I två dagar nu har jag haft en sprängande huvudvärk och verkligen lidit. Plus känt mig allmänt svag, hängig och dålig i kroppen. Var hemma från skolan idag - faktiskt av den orsaken. Kommer inte gå imorgon heller - av samma orsak, så nu åker jag snart till Helsingborg, till min söta pojkvän.

Skulle egentligen dit imorgon, men i och med att jag mår som jag gör och jag inte trivs i hemmet som läget är nu, så kommer jag en dag tidigare.:)

Var på sista mötet för den här veckan. Än en gång på psyk, men den här gången med hon jag går på terapi hos. Snackade skit ni vet....kom inte fram till nåt vettigt, mer än att jag har....problem. Yeah, för det visste vi ju inte redan.:o

Jag uppdaterar senare när jag har lite mer intressanta saker att komma med, I guess. Kommer att ta med datorn till Markus, eftersom att han jobbar imorgon och jag ska vara själv under dagen i hans lägenhet. :O :)

Ciao everybody, allihopa.

Hej mina vänner....

Nu är det slut på helgen och det är dags att återgå till vardagen. Om tre veckor är det påsklov! Längtar som f*n.

Min vecka började med sovmorgon, så sov till klockan nio. Klockan tio var det dags för mötet med kuratorn och skolsköterskan!

Fick inga bra besked alls.. Det enda jag kan göra typ, det är att bo hos någon närstående. Boendestöd fick jag visst heller inte förens jag Har en lägenhet. Är dom dumma eller? Jag ger blanka fan i boendestöd! Är uppvuxen med att ta hand om min lillebror och hålla i hushållet!! Jag kan skiten...Det jag inte kan, det är att få en lägenhet, eftersom att jag måste ha en borgenär, och den enda som kan ställa upp på det (pappa) vill inte.

Jag går inom LSS och ändå får jag inte ett skit, trots min hem situation. Och sen sitter där folk som lätt hade kunnat fortsätta bo hemma nåt år till, som får lägenhet på ett kick, inom LSS!!

Hela mötet slutade med att jag gjorde nåt som jag inte brukar göra offentligt.

Jag grät, bröt ihop totalt, när frågan kom; "Har du någon i familjen du kan bo hos?"... Ja, tänk om man hade en familj?!

Nej jag har ingen familj, släkt osv. Så kom inte här och snacka om att jag borde bo hos någon släkting, för dom valde att försvinna när jag fick min diagnos Bipolär.

Känner mig så frustrerad, och börjar inse att det som är så normalt för andra, är något ovanligt för mig jag aldrig haft eller kommer få.

Några exempel:

Bo hemma tills man kan stå på egna ben - Icke, flytta så fort som möjligt. Utan stöd som borgenär förstås. -.-'

Skolan - "Jaha du är snart 20 år, vad jobbar du med?" ... jag går på gymnasiet fortfarande... "Jaha då tar du studenten nu i sommar?"... Nej jag är trög så jag tar studenten nästa år....

Någon släkting? Såklart att du ska ha en stor 20 årsfest för hela tjocka släkten och varför bor du inte hos någon av dom?- Vilka?!

Ja listan kan bli lång....

Är sååå sjukt bitter.

Vill bara försvinna!

Idag kände jag... varför lever jag? Jag var ett misstag från dag ett, ett barn som egentligen inte skulle bli till, men som blev det av endast slarveri. Det enda jag dög till var att ta ansvar för det och det, och göra det ena och det andra. Varje gång jag sökte bekräftelse, försäkra mig om att jag var älskad, så blev det fel. Det känns som att det inte var meningen att jag skulle existera, så varför göra något bra av mig? Men samtidigt kommer en känsla av att - hey, jag kunde inte styra över att bli till, så lägg inte den skulden på mig. Men nä, känslan av att försvinna härifrån är starkare nu.

Jag har livserfarenheter som ni aldrig skulle förstå. Jag har stått ut med saker även utanför släkten. Jag är tjejen som blev misshandlad av min dåvarande pojkvän, och blev mordhotad osv. Jag är mobboffret i skolan - hon som hade glasögon, var tjock och ful, och hade helt fel kläder på sig. Det lätta bytet man sprider rykten om och försöker knäcka på mitten, som om det inte redan var gjort.

Jag är den konstiga tjejen som hälsar vänligt på dig för att sedan nästa dag bara gå rakt förbi dig med tom blick, som om du inte existerade.

Otrohet, lämnad gång på gång av allt från ex till vänner till familj.

Missfall, fan ta dig Endometrios. Idag skulle Du varit 1 år och 4 månader...

Så säg mig.

Varför i helvete existerar jag?

Kommer inte uppdatera på hela helgen då jag är i Helsingborg hos pojkvännen!:)

Var på psyk en timme idag, på terapi. Bara kände mig allmänt arg och ville därifrån.. vet inte varför. Första felet var att ingen satt i receptionen när jag kom. -.- Braaa service. Ingen visade tecken på att komma heller förresten.

Är helt slut i huvudet, vilket jag alltid blir efter möten. Somnade en timme när jag kom hem, sen käkade jag lite. Kändes skönt. Skakade i hela kroppen och mådde piss när jag kom hem. :( Har ändå ätit bra!!

I nästa vecka har jag fyra möten!! Alltså nästan ett möte per dag!! Fyfan vad mycket.... Där kan vi ju snacka om att vara trött!!

Det kommer bli möten med skolan, psyk två omgångar (först med överläkaren som har hand om medicinerna sen psyk tanten) och sen Habiliteringen. Pfff.