Jag har rasat ner totalt i mitt svarta hål nu. Utbrott, ett gigantiskt utbrott. Första gången på länge jag har tappat kontrollen så fullt som jag gjorde idag. Vi började bråka, hon & jag. Jag älskar henne, men det kändes som att du övergav mig där & då, tog deras parti och såg ner på mig. Jag bara skrek rakt ut till henne, sen in på rummet. Fortsatte skrika. Nattduksbordet åkte in i väggen tillsammans med mina ljus och lampa, jag rev sönder mina byxor... jag rev sönder min arm. Slet i håret, fortsatte skrika. Jag skrek och grät, höll på att spy. Kände mig totalt övergiven och i ett par minuter hade jag bestämt mig; nu skulle jag försvinna! Nu ska jag göra dom tjänsten och lämna dom ifred, utan att riskera att komma tillbaka och sabotera ännu mer. Jag tillhör inte er längre, ni sa det själva. Ni skäms över mig. Det tänkte hon aldrig på, hon såg bara det jag sagt. Dom då?

Ångesten tar ett fast grepp om mig, smärtan i huvudet sprängs efter all spänning, jag är hes, det gör ont på armen. Fan, tog jag i så hårt? Det ser äckligt ut, långa sår på armen efter mina naglar. Jag hade kunnat sticka en kniv i magen utan att känna något, i den stunden, så arg var jag och helt i en annan värld. Det svartnade för ögonen totalt.

Min kära Lamotrigin kan överläkaren köra upp där solen aldrig skiner, fuck den. Jag är precis som förut, kanske till och med värre.

Jag trodde jag skulle bli okej!!

Halv två på natten, klarvaken och har tråkigt. Jag vill göra något! Vad känner jag nu egentligen? Hjärtat slår fort, det är en konstig känsla från halsen ner till magen, jag börjar små svettas i händerna, det kryper i benen.. till och med armarna! Jag vill inte sitta still här, ge mig nåt att göra. Jag vill inte gå och lägga mig, och kan inte heller. Jag vill inte till skolan imorgon, herregud, och med det kryper en ångestattack fram samtidigt. Jag vill inte,vill inte,vill inte! Tvinga mig inte. Det är omgivningen och studenten som tvingar mig. Varför vill jag inte till skolan?

För att ni kommer bara att irritera mig, gå mig på nerverna, jag kommer fantisera om att jag puttar in er i ett skåp eller nåt. Jag vill inte träffa en massa människor, folksamlingen skrämmer mig. Fattar ni inte det? Låt mig vara. Min lärare tvingar mig att stå i den där jävla butiken...... vill inte möta dom! Lägger mig ner & ger upp det.

Jag vill inte sitta där igen och känna att jag hellre vill springa eller vad som helst än att sitta......där.

Vad gör man?

Finns det ett piller som har en verkan som typ; hej-nu-kommer-jag-göra-allt-jag-normalt-sett-inte-vill-göra?

I don't think so!

Jag har även svikit min vän. Men herregud, jag klarade inte av det. Jag puttade hellre bort henne, sa dumma saker. Stick! Och skulle hon höra av sig nu, skulle jag sagt samma sak. Jag orkar inte med dig, eller någon annan. Det värsta är när du inte accepterar det, utan fortsätter pusha på och ställa en miljontusenfemtioelva frågor! När jag tänker på vissa människor nu, vill jag bara spy.

Varför? Dom bara stör mig.

Min praktik är inställd hela Mars månad, kan ni tänka er? Inte ens det klarar jag. Jag hade möte idag med min mentor på skolan, och vi kom fram till att jag absolut inte är kapabel till att praktisera just nu. Jippie....

Sen hittade mamma en lapp, och ba "Du ska till Habiliteringen på fredag!" Heeeelvete! Jag ska till Psyk också! Men sen såg jag vilken tid det var, och insåg att jag kommer få två flugor i en smäll på fredag! Klockan åtta ska jag vara på Hab, och en timme senare ska jag vara på psyk - som ligger på samma sjukhus som Hab, bara några steg ifrån varandra! Haha. Ska dock be arbetsterapeften att få gå lite tidigare så jag inte kommer försent ändå. Men det blir ju skit bra.... Slipper jag tänka på det sen!

Vet ni vad det bästa är? Jag kommer bara vara i skolan på eftermiddagen på fredag. Fyfan vad skönt. Vill göra allt just nu, förutom att gå i skolan.

Men att jag tog mig dit idag.

Och vilka problem jag & min lärare fick.

Så mycket spring i benen, det bara kröp i mig! Det enda jag tänkte på var att få gå därifrån och få bort "myrorna i brallan", istället för att faktiskt göra nytta.:P Jag lyssnade på vad dom andra eleverna sa, och skrattade för mig själv åt deras idiotiska kommentarer, jag tjuvkikade på Facebook i mobilen, jag gjorde allt förutom matten! :P Men skit samma, vem kan tänka åtta på morgonen?

Inte jag!

Nu ligger jag risigt till! Har drabbats av sån enorm ilska och lättirritation. Det som hände ikväll skulle vem som helst bli arg över, så det var ingen överreaktion från min sida. Det är många som reagerat, men det jag sa kaaan kanske ha skapat ett nytt krig. Jag tänkte nog lite för högt,mitt i ilskan! Men samtidigt känner jag.....how fucking cares?!

Ångrar mig i alla fall definitivt inte, för jag är den som säger sanningen rakt i nyllet istället för att snacka skit runt omkring. Så fungerar jag. Jag hatar skitsnack, på det sättet skulle man kunna tro jag är kille.;) Tjejer älskar att skvallra, ändra på historier, förstora upp och snacka skit! Särskilt över en kopp kaffe... och en liten sockerkaka dom stått och gjort. Men sån är då alltså inte jag. Jag föredrar att säga det till personen i fråga direkt! Dock är jag faktiskt snäll, tro det eller ej.;) Jag brukar linda in det, ta det på bästa sätt och ändå vara schysst! Men när man triggar igång mig får man ta konsevenserna! Thats it. Och kan man inte ta det.... Ja ge då f*n i att trigga mig. :o

Men i alla fall, tredje världskriget är här. För att Ligisten (jag) öppnat käften. To bad for you. Men jag brukar vinna krig! Powaaaah!

Nu ska jag fortsätta prata med världens bästa kille och sen skriva jätte viktig information om min dag här inne.:P Höhö.

Hejdå!

Sovit till och från i tre timmar inatt/tidigt imorse. Upp klockan sju, sminka & fixade mig. Stack till skolan med endast kost ersättning i magen. Idrotta och höll på, pigg som fan. Men samtidigt är jag deprimerad! Vad fan händer?! Hur kan man vara såhär blandad? Jag fattar fan inte... och Lamotriginet skulle hjälpa. FAN ta den! Men är detta alltså en uppåt period? Läkaren sa att om jag får en uppåt period måste jag ringa honom & sen avsluta behandlingen av Lamotriginet, eftersom att den då inte sammarbetar med Citalopram.

Men jag är deprimerad och nedstämd och allt ni kan tänka er samtidigt som jag är fylld av energi. Borde jag söka upp läkaren egentligen?:s Vad är detta för situation??? Jag skulle ju ligga på en jämn nivå nu.. :/

Totalt förvirrad !

Jag vill göra nåt! Klockan är halv två på natten strax, och jag vill ut och springa eller nåt. Gud vad skönt det hade varit! Jag vill träffa någon kompis ute och snacka skit. Fast alla sover ju. Jag vill göra allt utom att sova! Ibland brukar jag ligga i sängen och titta på Markus när han sover, och undra, hur kan du? Hur kan du somna sådär fort? Ibland kan han ena sekunden pratat och i nästa stund sover han! Hur gör du människa? Jag är så avundsjuk då. Alltid är det värst när Markus inte är här, som nu t.ex Hjärnan vill helt enkelt inte....

Jag lägger mig, och blundar, sen känner jag hur det kryper i benen och jag börjar tänka på enmiljonetthundraåttio saker! Ibland ligger jag och känner hur hjärtat skenar iväg. I mig är det aldrig lugn och ro, ska jag tala om för er!

Snart hjälper det inte ens att sitta här vid denna jävla datorn heller....Undrar vad mamma säger om jag får för mig att springa ut nu?:D Omg vad skönt det hade varit. Tittar ut genom fönstret... dimma, regn. Mmmm!

I regnet kan ingen se mina tårar!

Det bästa med att gå ut på natten, är att jag skulle kunna promenera och gråta samtidigt. Få ut alla känslor! Ingen ser och hör.......särskilt inte mitt i natten en tisdag! Jag kan vara mig själv, och slippa hålla igen. Som min mor gjorde en gång... Gick ut i skogen och bara skrek av sig allt.

Jag vill skrika, hoppa, gråta, skratta & allt.

Och förresten.

Haha trög jag är.

Jag HAR GÅTT NER 2 KG PÅ EN VECKA!

Åh, bara 38 kg kvar. -.- Suck...

Fan ta övervikt!

Hallå alla.

Just nu är mitt liv en riktig berg & dalbana. Allt attackerar mig verkligen. Kosten och Endon gör att jag har sjukligt ont i magen! Igår fick jag & Markus avbryta vår "shoppingrunda" efter Biopsin, för att jag fick så förbaskat ont!

Ja på tal om Biopsin då. Folk ba "Det e luuuugnt, det gör inte ont!" och på remissen stod det att dom använder "fin nål" osv. TJOBALLE!! :o För det första kändes det fan inte alls som en fin nål, och sen gjorde det svin ont! Jag KÄNDE hur den gick in, hur det spände och gjorde ont. Bara för det skulle dom självklart vara tvungen att göra detta tre gånger! Plus klämma och känna hårt som tusan på halsen, och lymfkörteln! Guuud vad jag hade ont resten av kvällen. Så öm och känslig var jag....Som om magsmärtan inte var tillräcklig.

Varför kan inte Lamotrigin ge mig en super effekt så jag slipper lida? Jag håller på att gå raka vägen ner i djupet av mitt svarta hål igen. Att jag börjar i skolan igen efter Sportlovet gör inte saken bättre. Det är så himla svårt att komma tillbaka till rutinerna! Att på nytt börja gå upp tidigt, ta ansvar, göra saker. Jag vill bara slippa det! Ångesten stiger ju mer jag tänker på att jag ska till skolan imorgon, trots att det bara handlar om fyra timmar. Men det är tillräckligt för mig. Varför är det alltid så svårt att ta sig tillbaka efter särskilt loven?! Idag var jag inte i skolan eftersom att min mage krånglar som den gör, det är nog enda gången jag tänkt "Vilken tur jag fortfarande har ont då..."! Ska inte till min läkare förens den 14 mars, men ska iofs till tanten på psyk på fredag. 90 minuter samtalstid....första träffen.....Undrar vad hon vill?!:o det var min läkare där som har hand om mina mediciner som tyckte jag skulle börja på terapin. Jiiippiie...

Just nu känner jag mig bara så negativ. Om inte medicin helvetet hjälper mig, hur kan en tant göra det då?!

Att gå ner så mycket i vikt som jag ska och måste, samtidigt som man är sjuk i två sjukdomar, är ett helvete. Endometriosen sitter i magen, så ni kan fatta att då blir allt ännu svårare. Endometriosen har gått från tjejorganen rakt till tarmarna, och nu när dom ställs inför denna nya förändring... SMÄRTA!!

Just nu önskar jag att jag kunde vara någon annan ....

Jag & Min Underbara Katt Tino!<3

Du fattar inte hur mycket jag avgudar dig, vad din närhet & bus gör för att allt ska kännas iaf liiiite lättare! Tino, min Tino. Du är bäst!

Hejsan alla!

Jag vet inte varför, men idag är ingen bra dag. Jag har ont i huvudet, super trött och mår allmänt dåligt i kroppen! Kan väl inte tro det beror på den nya kosten. Men under ett par dagar har jag ju haft ont i magen, och vet inte alls hur det ser ut med min Endometrios när det blir såhär. Haft extremt ont liksom, och mina tarmar är redan påverkad av Endon, så förmodligen är kroppen extra känslig just nu! Dessutom är det ju det där med mitt immunförsvar.

På detta känns det som jag håller på att gå neråt i min period igen.... Började bli glad efter att vissa saker löste sig, men nu har jag farligt nog börjat känna att jag inte vill prata med vissa människor, stör mig på saker, vill inte göra nåt, och känner mig allmänt....bitter. Ännu en gång, ingen orsak! Är väldigt lättirriterad. Usch, får väl prata med tanten på P den 1 mars, om beteendet!

Känns inte som Lamotriginet gör någon värst nytta, eller e det kanske bara jag som har dåligt tålamod! Håller fortfarande på att trappa upp dosen. Är på andra tabletten nu, och ska upp till fyra. Yööörk!

Imorgon mina damer & herrar. Då gäller det. Helsingborgs sjukhus 10.00 .... Lymfkörtels Biopsi. Ohfyfan vad jag är nervös! Fucking lymfkörtel, kunde du inte bara sluta vara så jävla stor? bara gå ner och sluta göra uppror.

Min gynekolog tror däremot att detta har uppstått på grund av att jag har Endometrios, och då påverkas immunförsvaret jätte mycket. Och ni vet... när man är förkyld eller så, så kan man ju få svullna lymfkörtlar. I detta fallet handlar det inte om det, haft den i fyra månader utan förkyldningar och sånt som orsak. Läkarna har tagit en miljon prover känns det som, o inget visar det! Men däremot har jag jätte dåligt immunförsvar och varje dag, 24/7 känner jag mig på något sätt dålig. Aldrig frisk till hundra procent. Detta kan lätt vara en reaktion på att kroppen inte mår bra!

Men för att då utesluta vissa saker, och bevisa att gynekologen har rätt så gör vi en biopsi, så man inte missar nåt!

Sötaste Markus, ska vara med. Begärt ledigt för att vara med Mig, och stötta Mig! Åh, en stor kram till han. Mohaha, jag har beslag tagit Skånes goaste kille, suckers!(6) Haha. :) Är så jävla glad att han hänger med eftersom att jag råkar vara vädligt nålrädd! Och bara tanken på att få en nål i halsen gör mig... GAAH! Save me!:o

Nåja, nu ska jag invänta Markus, sen .... får vi se.

Ciao!