Jag vill göra nåt! Klockan är halv två på natten strax, och jag vill ut och springa eller nåt. Gud vad skönt det hade varit! Jag vill träffa någon kompis ute och snacka skit. Fast alla sover ju. Jag vill göra allt utom att sova! Ibland brukar jag ligga i sängen och titta på Markus när han sover, och undra, hur kan du? Hur kan du somna sådär fort? Ibland kan han ena sekunden pratat och i nästa stund sover han! Hur gör du människa? Jag är så avundsjuk då. Alltid är det värst när Markus inte är här, som nu t.ex Hjärnan vill helt enkelt inte....

Jag lägger mig, och blundar, sen känner jag hur det kryper i benen och jag börjar tänka på enmiljonetthundraåttio saker! Ibland ligger jag och känner hur hjärtat skenar iväg. I mig är det aldrig lugn och ro, ska jag tala om för er!

Snart hjälper det inte ens att sitta här vid denna jävla datorn heller....Undrar vad mamma säger om jag får för mig att springa ut nu?:D Omg vad skönt det hade varit. Tittar ut genom fönstret... dimma, regn. Mmmm!

I regnet kan ingen se mina tårar!

Det bästa med att gå ut på natten, är att jag skulle kunna promenera och gråta samtidigt. Få ut alla känslor! Ingen ser och hör.......särskilt inte mitt i natten en tisdag! Jag kan vara mig själv, och slippa hålla igen. Som min mor gjorde en gång... Gick ut i skogen och bara skrek av sig allt.

Jag vill skrika, hoppa, gråta, skratta & allt.

Och förresten.

Haha trög jag är.

Jag HAR GÅTT NER 2 KG PÅ EN VECKA!

Åh, bara 38 kg kvar. -.- Suck...

Fan ta övervikt!

Hallå alla.

Just nu är mitt liv en riktig berg & dalbana. Allt attackerar mig verkligen. Kosten och Endon gör att jag har sjukligt ont i magen! Igår fick jag & Markus avbryta vår "shoppingrunda" efter Biopsin, för att jag fick så förbaskat ont!

Ja på tal om Biopsin då. Folk ba "Det e luuuugnt, det gör inte ont!" och på remissen stod det att dom använder "fin nål" osv. TJOBALLE!! :o För det första kändes det fan inte alls som en fin nål, och sen gjorde det svin ont! Jag KÄNDE hur den gick in, hur det spände och gjorde ont. Bara för det skulle dom självklart vara tvungen att göra detta tre gånger! Plus klämma och känna hårt som tusan på halsen, och lymfkörteln! Guuud vad jag hade ont resten av kvällen. Så öm och känslig var jag....Som om magsmärtan inte var tillräcklig.

Varför kan inte Lamotrigin ge mig en super effekt så jag slipper lida? Jag håller på att gå raka vägen ner i djupet av mitt svarta hål igen. Att jag börjar i skolan igen efter Sportlovet gör inte saken bättre. Det är så himla svårt att komma tillbaka till rutinerna! Att på nytt börja gå upp tidigt, ta ansvar, göra saker. Jag vill bara slippa det! Ångesten stiger ju mer jag tänker på att jag ska till skolan imorgon, trots att det bara handlar om fyra timmar. Men det är tillräckligt för mig. Varför är det alltid så svårt att ta sig tillbaka efter särskilt loven?! Idag var jag inte i skolan eftersom att min mage krånglar som den gör, det är nog enda gången jag tänkt "Vilken tur jag fortfarande har ont då..."! Ska inte till min läkare förens den 14 mars, men ska iofs till tanten på psyk på fredag. 90 minuter samtalstid....första träffen.....Undrar vad hon vill?!:o det var min läkare där som har hand om mina mediciner som tyckte jag skulle börja på terapin. Jiiippiie...

Just nu känner jag mig bara så negativ. Om inte medicin helvetet hjälper mig, hur kan en tant göra det då?!

Att gå ner så mycket i vikt som jag ska och måste, samtidigt som man är sjuk i två sjukdomar, är ett helvete. Endometriosen sitter i magen, så ni kan fatta att då blir allt ännu svårare. Endometriosen har gått från tjejorganen rakt till tarmarna, och nu när dom ställs inför denna nya förändring... SMÄRTA!!

Just nu önskar jag att jag kunde vara någon annan ....

Jag & Min Underbara Katt Tino!<3

Du fattar inte hur mycket jag avgudar dig, vad din närhet & bus gör för att allt ska kännas iaf liiiite lättare! Tino, min Tino. Du är bäst!

Hejsan alla!

Jag vet inte varför, men idag är ingen bra dag. Jag har ont i huvudet, super trött och mår allmänt dåligt i kroppen! Kan väl inte tro det beror på den nya kosten. Men under ett par dagar har jag ju haft ont i magen, och vet inte alls hur det ser ut med min Endometrios när det blir såhär. Haft extremt ont liksom, och mina tarmar är redan påverkad av Endon, så förmodligen är kroppen extra känslig just nu! Dessutom är det ju det där med mitt immunförsvar.

På detta känns det som jag håller på att gå neråt i min period igen.... Började bli glad efter att vissa saker löste sig, men nu har jag farligt nog börjat känna att jag inte vill prata med vissa människor, stör mig på saker, vill inte göra nåt, och känner mig allmänt....bitter. Ännu en gång, ingen orsak! Är väldigt lättirriterad. Usch, får väl prata med tanten på P den 1 mars, om beteendet!

Känns inte som Lamotriginet gör någon värst nytta, eller e det kanske bara jag som har dåligt tålamod! Håller fortfarande på att trappa upp dosen. Är på andra tabletten nu, och ska upp till fyra. Yööörk!

Imorgon mina damer & herrar. Då gäller det. Helsingborgs sjukhus 10.00 .... Lymfkörtels Biopsi. Ohfyfan vad jag är nervös! Fucking lymfkörtel, kunde du inte bara sluta vara så jävla stor? bara gå ner och sluta göra uppror.

Min gynekolog tror däremot att detta har uppstått på grund av att jag har Endometrios, och då påverkas immunförsvaret jätte mycket. Och ni vet... när man är förkyld eller så, så kan man ju få svullna lymfkörtlar. I detta fallet handlar det inte om det, haft den i fyra månader utan förkyldningar och sånt som orsak. Läkarna har tagit en miljon prover känns det som, o inget visar det! Men däremot har jag jätte dåligt immunförsvar och varje dag, 24/7 känner jag mig på något sätt dålig. Aldrig frisk till hundra procent. Detta kan lätt vara en reaktion på att kroppen inte mår bra!

Men för att då utesluta vissa saker, och bevisa att gynekologen har rätt så gör vi en biopsi, så man inte missar nåt!

Sötaste Markus, ska vara med. Begärt ledigt för att vara med Mig, och stötta Mig! Åh, en stor kram till han. Mohaha, jag har beslag tagit Skånes goaste kille, suckers!(6) Haha. :) Är så jävla glad att han hänger med eftersom att jag råkar vara vädligt nålrädd! Och bara tanken på att få en nål i halsen gör mig... GAAH! Save me!:o

Nåja, nu ska jag invänta Markus, sen .... får vi se.

Ciao!

Mycket som hänt, och mycket som jag varken vill eller kan skriva öppet om. Men äntligen är en sak i mitt liv ordnat. Och jag är faktiskt glad, för detta.:)

Ni anar inte vad ärlighet kan göra. Ja, sanningen kan göra ont, jävligt ont. Den kan slå ner en totalt. Men sanningen är nödvändig, för fungerande relationer. Bara den dumma tror på att det går att leva i en lögn.

Men ibland kan sanningen göra ont i början, sen bli starten på någonting nytt.

Idag klipper jag mig dessutom! Super cool frisyr. Laddar upp bild på resultatet sen.;)

Därefter blir det att vara med min vän hela helgen, och sen på söndag kommer Markus.<3

Super mysigt avslut på helgen, men sen har man ju sportlov.;);)

Just det. Igår höjde jag dosen på min Lamotrigin. Hoppas att biverkningkänsliga Bella inte får mer skit, ju mer medicinen höjs!:o

Jorå, här sitter man i skolan trots fyra timmars sömn inatt. Är ovanligt pigg idag!:o hur går detta ihop tro? Jag ska skriva om Berlin, eftersom att vi åker dit med klassen i April, jaa-aa då e man inte tonåring nästa gång man åker till "lilla" Berlinus!;)

För övrigt kan jag meddela att jag blivit en vandrande dosett (ni vet en sådan man lägger mediciner i). Jag knaprar alla möjliga piller för Endometrios, Bipolariteten och smärtstillande för min klumpighet! Inte undra på att jag är alldeles virrig och konstig.:o

En sån där kväll där man känner sig ensam. Fast jag sitter & pratar med min fina vän, så känner jag mig ändå ensam. Kanske inte så konstigt, men så är fallet. Jag är så himla trött på allt. Min lärare pratade allvar med mig idag och tyckte att jag hade blivit mycket sämre. Blek i ansiktet, sämre humör, mer tillbakadragen. Grattis kvinna, jag mår skit. Men det kan ju såklart inte sådana som levt ett så perfekt liv, förstå! Detta gör mig arg. Nästan varje dag får jag frågan "varför mår du dåligt?", och varje gång svarar jag samma sak! Jag vet inte. Min hjärna är väl åt helvete...

Idag åt jag varken frukost eller lunch, och var inte ens hungrig. Men hade hjärtklappning, jag hade tagit medicinerna med endast proviva för att skölja ner. Mindre smart. :P

Ikväll åt jag iaf lite pasta & köttfärssås!

Men det där med maten, har jag inte lust med längre. Kanske spelar det in att jag känner mig stort som ett hus, vet inte. Men lusten är borta i alla fall.

Hur uppstår psykiska sjukdomar egentligen?

I mitt fall är det väl inte så konstigt, jag är snart 20 år och upplevt saker i mitt liv som någon annan skulle upplevt under en hel livsstid.

Men att det kan bli så fel...... :S

Suck på detta. Jag kan inte sova, utan sitter här och funderar.

När man mår dåligt vill man ha någon som håller om en, eller hur?

När man behöver prata ut, vill man ha någon som kan och vill lyssna, eller hur?

Detta trodde jag att jag hade, men nu vill jag inte längre säga något eller så.

Det är lätt att säga "jag finns där" för någon som sällan mår dåligt. Men att säga det till någon som ofta får sina depressioner, kräver att man får sitta där mer än vanligt. Orkar man det? Hur är det egentligen att leva med mig? Jag är bipolär, hur är det egentligen att se på det? Ja jag har förstått av Han att det inte är lätt. Men det känns orättvist. Om jag hade haft cancer, hade du funnits där lättare då? Att säga nu "jag mår skit" är inte längre lätt. Ibland tror jag han skulle må bäst av att jag höll tyst. Men är det så det ska vara? Ska man tycka om och vara med en person man känner att man måste stanna upp för, och inte säga allt till, fast man vill? Eller är det så att jag måste vänja mig vid att få vara ensam ofta, för min bipolaritet? Jag är riktigt kluven, men efter senaste samtalet kände jag bara....Jag var fan sårad. Så sårad. Insåg vilken plåga jag är.

Givetvis hoppas jag att mitt Lamotrigin och Citalopram fungerar bra ihop och hjälper mig nu, och att jag snart kan börja leva normalt igen. Just nu har jag en inställd praktik, är nere i mitt svarta hål och vill inget, samt att jag har relationsproblem. Men samtidigt är det såhär det är. Bara för jag blir okej nu kanske, så är det ingen som säger att jag inte kan få återfall.

Vad gör du när det händer? Lämnar mig?

Ni har nu kommit in på bloggen om tjejen som lever lite av två olika världar. Jag är nitton år och bor i Skåne. Studerar fortfarande på gymnasiet på Handelsprogrammet. Jag fick för inte så längesen svar på alla mina frågor - Jag är en bipolär tjej som även lider av den fysiska sjukdomen Endometrios. Därav lite av två olika världar! Ibland är allt hur bra som helst, och jag yrar runder och ska göra en miljon saker. Livet är toppen likaså självförtroendet. Sen är det inte så kul längre, och jag går ner i mitt lilla svarta hål. Så är det alltså att vara bipolär. På detta har jag lidit sen jag var ca 15 år av min Endometrios, men fick diagnosen för snart två år sedan. Sedan dess har jag gått på hormonbehandlingar, p-piller som inte kunde göra det dom skulle, sen hormonbehandlingar igen. Nu ska jag vänta och se vad som händer, då senaste behandlingen inte verkar ta!

Ett komplicerat liv kanske, med mycket mediciner, men det är mitt liv. Som jag är. This is me. Isabella i lilla Ängelholm.

Lyckligtvis är mina sjukdomar inte allt. Så i den här bloggen kommer ni få läsa om allt från sjukdomar, till shopping, till musik, skola, resor och allt!;)

Skriv gärna om ni undrar någon, eller vill läsa om något speciellt!! :)