Jag har rasat ner totalt i mitt svarta hål nu. Utbrott, ett gigantiskt utbrott. Första gången på länge jag har tappat kontrollen så fullt som jag gjorde idag. Vi började bråka, hon & jag. Jag älskar henne, men det kändes som att du övergav mig där & då, tog deras parti och såg ner på mig. Jag bara skrek rakt ut till henne, sen in på rummet. Fortsatte skrika. Nattduksbordet åkte in i väggen tillsammans med mina ljus och lampa, jag rev sönder mina byxor... jag rev sönder min arm. Slet i håret, fortsatte skrika. Jag skrek och grät, höll på att spy. Kände mig totalt övergiven och i ett par minuter hade jag bestämt mig; nu skulle jag försvinna! Nu ska jag göra dom tjänsten och lämna dom ifred, utan att riskera att komma tillbaka och sabotera ännu mer. Jag tillhör inte er längre, ni sa det själva. Ni skäms över mig. Det tänkte hon aldrig på, hon såg bara det jag sagt. Dom då?

Ångesten tar ett fast grepp om mig, smärtan i huvudet sprängs efter all spänning, jag är hes, det gör ont på armen. Fan, tog jag i så hårt? Det ser äckligt ut, långa sår på armen efter mina naglar. Jag hade kunnat sticka en kniv i magen utan att känna något, i den stunden, så arg var jag och helt i en annan värld. Det svartnade för ögonen totalt.

Min kära Lamotrigin kan överläkaren köra upp där solen aldrig skiner, fuck den. Jag är precis som förut, kanske till och med värre.

Jag trodde jag skulle bli okej!!

Halv två på natten, klarvaken och har tråkigt. Jag vill göra något! Vad känner jag nu egentligen? Hjärtat slår fort, det är en konstig känsla från halsen ner till magen, jag börjar små svettas i händerna, det kryper i benen.. till och med armarna! Jag vill inte sitta still här, ge mig nåt att göra. Jag vill inte gå och lägga mig, och kan inte heller. Jag vill inte till skolan imorgon, herregud, och med det kryper en ångestattack fram samtidigt. Jag vill inte,vill inte,vill inte! Tvinga mig inte. Det är omgivningen och studenten som tvingar mig. Varför vill jag inte till skolan?

För att ni kommer bara att irritera mig, gå mig på nerverna, jag kommer fantisera om att jag puttar in er i ett skåp eller nåt. Jag vill inte träffa en massa människor, folksamlingen skrämmer mig. Fattar ni inte det? Låt mig vara. Min lärare tvingar mig att stå i den där jävla butiken...... vill inte möta dom! Lägger mig ner & ger upp det.

Jag vill inte sitta där igen och känna att jag hellre vill springa eller vad som helst än att sitta......där.

Vad gör man?

Finns det ett piller som har en verkan som typ; hej-nu-kommer-jag-göra-allt-jag-normalt-sett-inte-vill-göra?

I don't think so!

Jag har även svikit min vän. Men herregud, jag klarade inte av det. Jag puttade hellre bort henne, sa dumma saker. Stick! Och skulle hon höra av sig nu, skulle jag sagt samma sak. Jag orkar inte med dig, eller någon annan. Det värsta är när du inte accepterar det, utan fortsätter pusha på och ställa en miljontusenfemtioelva frågor! När jag tänker på vissa människor nu, vill jag bara spy.

Varför? Dom bara stör mig.

Min praktik är inställd hela Mars månad, kan ni tänka er? Inte ens det klarar jag. Jag hade möte idag med min mentor på skolan, och vi kom fram till att jag absolut inte är kapabel till att praktisera just nu. Jippie....

Sen hittade mamma en lapp, och ba "Du ska till Habiliteringen på fredag!" Heeeelvete! Jag ska till Psyk också! Men sen såg jag vilken tid det var, och insåg att jag kommer få två flugor i en smäll på fredag! Klockan åtta ska jag vara på Hab, och en timme senare ska jag vara på psyk - som ligger på samma sjukhus som Hab, bara några steg ifrån varandra! Haha. Ska dock be arbetsterapeften att få gå lite tidigare så jag inte kommer försent ändå. Men det blir ju skit bra.... Slipper jag tänka på det sen!

Vet ni vad det bästa är? Jag kommer bara vara i skolan på eftermiddagen på fredag. Fyfan vad skönt. Vill göra allt just nu, förutom att gå i skolan.

Men att jag tog mig dit idag.

Och vilka problem jag & min lärare fick.

Så mycket spring i benen, det bara kröp i mig! Det enda jag tänkte på var att få gå därifrån och få bort "myrorna i brallan", istället för att faktiskt göra nytta.:P Jag lyssnade på vad dom andra eleverna sa, och skrattade för mig själv åt deras idiotiska kommentarer, jag tjuvkikade på Facebook i mobilen, jag gjorde allt förutom matten! :P Men skit samma, vem kan tänka åtta på morgonen?

Inte jag!