Jag har fått en blödning. Och alla ni som har Endometrios vet precis vad det betyder - Smärta!!. Jag går på Provera hormonbehandlingen sedan ett par månader tillbaka, och detta har jag gått på en gång tidigare också. Men ändåååå skulle jag få en blödning. Fan, fan, fan. En vanlig menstraution för mig funkar inte alls smärtfritt. Det gör så ont så jag bara vill bort. Även om det inte direkt är så att jag störtblöder, så är smärtan stor. Idag var jag inte ens hela dagen i skolan, utan bara halva. Hade ont som f*n.

Vad gör man för att få omgivningen att förstå? Jag är nitton år, och lider av två kroniska sjukdomar. Jag går fortfarande på gymnasiet, inom Handel. Att försöka klara skolan samtidigt som man kämpar mot sjukdomarna är skit svårt. Men jag känner mig ständigt dömd. När jag säger till lärarna i skolan "Nu har jag ont..." Så suckar dom bara. Då ska ni bara veta vad jag gör, som lever med detta.

Hur fixar man det?

Hormonbehandlingar hit och dit. Rädslan att inte kunna bli mamma. Ja, jag har redan fått missfall. Jag har varit gravid, jag har planerat för föräldrarskapet och var villig att göra allt för lilla pyret. Men ändå drogs det ifrån mig, kroppen orkade inte! Jävla Endometrios, jävla kropp, jävla psyke.

Jag tror ärligt talat aldrig att omgivningen kommer att förstå. Inte dom utanför skolan heller. Kompisarna säger att dom gör det, men ärligt talat. Vad är det ni förstår? Ni har aldrig upplevt det själv, och innan dess kan ni bara tänka er.

Folk drar sig undan, det är förbjudet att prata om detta.

Mycket av den anledningen skapades den här bloggen. Här skriver jag precis mina tankar, känslor osv. Här finns det så mycket ärlighet och öppenhet, och ni som inte vill veta, ni behöver inte läsa heller. Men detta är mitt sätt att öppna upp mig, och kanske till och med nå ut till andra om mina sjukdomar.

Det behövs mer förståelse kring speciellt Endometrios. Det är den tredje vanligaste kvinnosjukdomen idag, ändå är det mycket hysch hysch kring den, och det kan ta tio år innan man får diagnos. Att det "bara" tog fyra år för mig, är ren Tur! Kan ni tänka er?

Och då har min högra äggstock ändå redan, såhär ung, börjat förstöras totalt. Tänk kvinnorna som måste stå ut med detta i tio år innan diagnos? Jag blir så arg.

Det tog inte lång tid för min gynekolog att fastställa min diagnos, och det handlar om att lägga ihop ett och ett.

Det är inte normalt att ha så ont i magen vid menstraution att du ligger i fosterställning.

Det är inte normalt att få cystor efter cystor hela tiden.

Det är inte normalt att ha jätte ont vid samlag - om du inte var oskuld vill säga. :P

Ja symtomerna är många. Men om du mår ständigt dåligt, med dessa besvär. Ligg på tjejer!

Ibland får man vara sin egna doktor, tyvärr!

Men detta påverkar hela ens liv. Du kan bli steril, få andra problem med andra organ - tarmar osv (som jag har nu). Det är inte rätt.

Ville bara få ut detta. Känner mig så arg ikväll på mina sjukdomar!:(

Psyk tanten ringde idag, tre dagar försent. Bättre sent än aldrig eller? fick en tid redan imorgon 12.30 Jag gillar absolut inte detta! Klarar inte av att vara oförberedd och behöva meddela skolan i sista sekund och allt. Dessutom hinner jag inte fatta att jag ska dit förens jag sitter där. Inte bra detta, men det är bara att göra det. Hon berättade också att jag bara kommer träffa henne två gånger, sedan i April kommer där en ny tjej som ska börja jobba - och henne ska jag gå till hela tiden sen.

Alla tankar börjar komma upp. Har hon erfarenheter? Är detta första gången hon jobbar på psyk efter plugg osv? Är hon väl insatt i min sjukdom? Och massa sådant. Jag gillar inte att hon är ny. Men men.....

Egentligen skulle Markus vara hemma ikväll och städa, sen skulle jag komma till honom imorgon. Men som en överraskning är han nu på väg hit, efter städningen, för att sova med mig!:) Jag gillar skarpt. Sedan hämtar han mig imorgon efter jobbet, sen åker vi tillsammans hem till honom! Ska bli så otroligt skönt med helg... ni anar inte. Jag står under en press som är jätte stor måndag-fredag. Men på helgen kan jag äta en bit choklad, vila, slappa, göra vad jag vill. Inget skit från skolan osv! Men söndagskvällar så griper paniken tag om mig. "Imorgon är det Måndag"... Shiiiat. Det är så jobbigt!

Det är jätte skönt att det är lov om fyra veckor, igen. Påsklovet here we come! Men jag vet också hur det blir när skolan börjar igen. Ni vet ju hur det gick efter sportlovet.....

Kommer i ett nytt inlägg skriva lite om Endometriosen!

Hejdå på er.