Jaha. Var på möte på psyk imorse med min överläkare. Det positiva e att han fixar intyg på att jag e bipolär, o att jag inte e kkapabel till praktik. Det negativa e att mitt frikort e slut o att alla besök numera kostar 300 jävla kr....sen har jag medicinerna på 500 kr. Kommer bli fattig!!:( som om det inte var nog med allt skit redan....min Lamotrigin e höjd till 100g!! Första veckan ska jag ta en sån tablett o två 25mg! Sen blir det två 100mg. Min Citalopram e 10mg o jag ska dela på den o bara ta en halv. Så mycket mediciner... Jag hoppas att jag en dag blir okej igen. Vill leva normalt som alla andra. Längtar till den dagen kommer. Nu ska jag vila!

Ångesten griper tag. Förstår nu att min pojkvän stannar upp hela sitt liv för att hjälpa mig, för att vara med mig när jag inte känner mig trygg! Efter vårt samtal insåg jag att jag står i vägen för mina föräldrar o pojkvän. Bröt ihop.....vad gör jag nu? Jag skriker inombords....vill inte längre leva såhär! Markus är min enda trygghet. Vad gör jag då när han inte kan? Inatt sover jag hos min kompis.....förmodligen resten av veckan också. Klarar inte vara hemma o ja....Markus har inte tid med mig. Imorgonbitti har jag möte med överläkaren på psyk angående mina mediciner. Orkar inte...känns hopplöst då det är precis som innan jag tog dom! Skit.....Kroppen börjar reagera starkt på allt. Trodde jag skulle spy innan så illa jag mådde...hade hjärtklappning...hjärtat skena iväg. Nu ska jag o min kompis dricka GI smoothie o glo på tvn!!